Ingen rubrik.
Hej alla! <3
Idag har jag hoppat in som brevbärare på posten (för er som inte vet har jag jobbat där i tre års tid innan jag började plugga). Det var faktiskt väldigt roligt och speciellt att få träffa alla goa jobbarkompisar. Det är någon sorts trygghet för mig att komma dit.
Ikväll ska vi till Gällinge och äta ostfondue (stavas det så?!) med familjen Rosander. Det blir gott och mys! I morgon måste jag plugga det sista på hemtentan sen förhoppningsvis träffa fina tjejer på kvällen.
Det blir ett kort inlägg idag för jag ska göra i ordning mig nu och åka. Men ha det så bra och ha en grym helg nu alla mina vänner!
/Anna.
Här är en bild på oss ifrån Side förra året, jag tycker vi är fina på den! <3
Enorm lycka.
Ciao!
Idag har varit en utav mina bästa dagar på länge. Inte nog med att jag har världens absolut bästa pojkvän, världens finaste vänner och familj och ett litet barn i magen, jag KLARADE dessutom min fysiologi-tenta. Den tentan har jag gjort om två gånger och den har varit det absolut svåraste jag någonsin har pluggat till. Jag har aldrig lagt ner så mycket plugg som till just denna tenta. Jag var helt säker på att jag skulle misslyckas även denna gången. MEN så ringde Emelie idag och sa att jag hade klarat den, den glädjen var enorm kan jag lova! Jag började typ gråta, en sån lättnad att jag bara kan lägga den skiten bakom mig nu. Första tentan så fick 90% av klassen underkänt och denna tentan fick 80% underkänt så jag är otroligt glad att jag var en av dem som klarade det! Detta ska jag och Gustav fira ikväll med hemmagjorda hamburgare :) FAN VA BRA JAG E! (inte ofta jag säger så om mig själv!)
Idag var jag och Gustav vägen om hans bror och fru, det har inte kommit någon bebis än men imorgon är den beräknad så nu kommer man vänta helspännt på att få ett samtal ifrån Johan eller Therese. Vi längtar så!
Till helgen ska jag inte göra så mycket. Förhoppningsvis ska jag få träffa Erica, Nina och Lollo som är hemma på besök. Det blir ju tyvärr inte så ofta nu för tiden :(
Jag lägger upp två bilder idag, en på mig (okej, nu får alla börja kalla mig tjockis) och en på vårt nyinköpta överkast ifrån Indiska. Nu har jag inget mer att skriva förutom att jag är gladare än någonsin :)
KRAM
Ny vecka.
Hej!
Måndag idag och det innebär ny vecka. Jag har bara skola idag sen är jag ledig ifrån skolan resten utav veckan. Jag har dock en hemtenta så jag måste sitta och plugga ändå, men det är skönt att slippa behöva åka ner till Halmstad varje dag.
Jag har som sagt gått in i v. 20 nu och vår bebis är ca. 20 cm stor. Fram till v. 20 så följer alla bebisar samma utvecklingsmönster men nu börjar den växa mer individuellt beroende på min och Gustavs längd/vikt. Hjärnan utvecklas väldigt intensivt från och med v. 20 och nu pågår också en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen. Bebisen växer mycket snabbt under andra halvan av graviditeten och börjar känna igen min och Gustavs röst.
Det är otroligt ändå att det växer ett barn inuti mig!!!
Annars flyter vardagen på som vanligt. Igår så gick jag med i liberoklubben. Therese (Gustavs brors fru) som för övrigt är beräknad att föda nu på fredag tipsade mig om denna klubb. Man kan samla poäng och når man 200 poäng (som är det lägsta stadiet) så får man en body till sin bebis. Den sidan verka rolig så det är där jag kommer hänga nu framöver! :)
Det är väldigt roligt att mitt och Gustavs barn kommer få en kusin som bara är några månader äldre, så nu längtar vi med spänning tills deras lille ploppar ut! (Är säker på att de får en liten kille)
När man är gravid så tänker man väldigt mycket på hur allt kommer bli och så. Det känns som om det är de enda som cirkulerar runt i huvudet på mig just nu. Jag drömmer om det hela tiden och senast i natt så drömde jag att Putte var med mig när jag förlöste och inte Gustav. Men innan vi kom in på förlossningen så fällde Putte mig och sa "kom ihåg att jag är bättre än dig". HAHAHA, helt sjuka drömmar.
Nog om det! Hoppas att ni alla mår bra!
/Anna.
Underbara fredag.
Hej på er!
Fredag idag, helt klart den bästa dagen på hela veckan!
Ikväll ska jag och mitt hjärta ut och äta på restaurang, det ska bli himla mysigt. Sen ska vi hem och göra fruktsallad och kolla på idol. Alice har dratt sig ur tävlingen vilket jag tycker är skittråkigt eftersom hon var en utav mina favoriter. Resten utav denna fredagen har spenderats på IKEA och jag har också skrivit på min hemtenta. På IKEA köpte vi bara lite småkraffs som gardiner och sånt. Vi kollade på spjälsäng och skötbord också men det kommer vi att köpa lite längre fram. Vi åkte förbi chilli innan vi åkte hem och där köpte vi en jättefin stor ljusstake som ska stå på golvet i hallen, bild finns längre ner.
Nu ska jag fortsätta att njuta av denna fredag som jag har framför mig. Min bebis sparkar som en galning i magen och ingen är då gladare än jag <3
/Anna.
Etna.
Fotograf: Maria Holmberg.
Redovisningsdags.
Nu har jag precis slängt i mig frukost och ska snart bege mig mot skolan. Idag ska vi redovisa vår kampanj och jag hoppas att det går bra för oss! Jag är alltid nervös inför redovisningar men det brukar släppa när jag väl har börjat prata. När jag pratat klart är det dock alltid en enorm lättnad eftersom jag alltid är såpass spänd innan. Jag har ett minne ifrån gymnasiet då jag skulle presentera mitt tal i de nationella proven i svenska C. Då pratade jag om min mamma som har haft bröstcancer. Helt plötsligt när jag stod där och pratade så började jag att storgråta. Det var jättejobbigt och jag ville bara skjunka ner under jorden. En riktig mardrömsupplevelse vill jag lova. Jag fick dock bra betyg på det eftersom min lärare sa att det var en enorm inlevelse utav mig :)
När jag kommer hem ifrån skolan idag så ska jag och Gustav åka hem till hans föräldrar och sova där. Jag ska nämligen passa deras hund imorgon eftersom jag är ledig. Det ska bli så kul att få åka till Gällinge igen, det var ett tag sen jag var där nu. Gustavs föräldrar har ett jättemysigt hus låååångt ut i Gällinge, det är massa skog runtom och så fort man kommer dit så känner man en sån frihet (inte som hemma hos mina föräldrar som har grannar runt om och överallt). Detta ser jag fram emot jättemycket! <3
Igår pratade jag med min mormor om namn till vår bebis. Jag nämnde att vi hade Theo som ett killnamn. Mormor svarade på riktig norrländska "Theo, är det ett namn?!? Näää inte Theo" Det är typ det enda killnamnet vi har men de går ju inte nu då, haha. Vi får väl se, jag är nästan säker på att det blir en tjej ändå och vi har mängder med tjejnamn men killnamnen är desto svårare. Om någon har tips på killnamn så får ni gärna dela med er av dem.
Nej nu måste jag gå, ha en fortsatt bra onsdag mina vänner!
/Anna.
Rygg och Kärlek.
Idag har jag ont i ryggen och stannar därmed hemma ifrån skolan. Det är synd att jag missar det i skolan idag för jag tror att föreläsningen hade varit bra. Men men, jag får sitta hemma och fortsätta med vår kampanj som vi ska redovisa på onsdag och börja på hemtentan. Kampanjen vi har heter "skippa cigg och du blir pigg" :) lite fyndigt sådär och det är jätteroligt att planera inför den. Min dag består med andra ord utav plugg.
Jag har som sagt fått så ont i ryggen, jag tycker att det är lite väl tidigt att få det i 20:e veckan för det lär ju bara bli värre ju längre graviditeten går. Men egentligen är det ju inte så konstigt eftersom jag har gått upp 5 kg och allt har ju lagt sig bara på magen. Klart att man blir lite framtung då hehe. Men jag ska göra massa övningar för ryggen och helt enkelt stärka den så blir det nog bra till slut.
Igår kände Gustav för första gången hur bebisen sparkade. Han blev helt facinerad av att han kunde känna den. Så nu har vi både sett och känt vårt lilla underverk! <3 Det är så mysigt när den sparkar, den gör det mest när man ska gå och lägga sig. Han eller hon vill nog inte att jag ska sova eftersom den nästan aldrig sparkar på dagen när man är uppe och går.
Denna veckan går jag in i v. 20 och har därmed halva graviditeten avklarad. Jag längtar mer och mer för varje dag och jag är så stolt och lycklig över att det är just Gustav som ska bli pappa till vårt barn. Han kommer bli världens bästa pappa! Ibland tänker jag för mig själv hur sjukt det är att den killen jag träffade på Vi å Ni för sex år sedan ska bli pappa till vårt barn. Det är nog ödet för jag tror verkligen på att Gustav och jag är mendade för varann! Vi är väldigt lika varandra, det behöver dock inte alltid vara bra i ett förhållande men i vårt fall underlättar det eftersom vi alltid vill samma saker och vi har ett gemensamt mål som vi tillsammans strävar efter här i livet. Ni förstår nog att jag älskar honom av hela mitt hjärta. Det var min kärleksförklaring, nu väntar plugget!
/Anna.
Helsingborg en helg.
God förmiddag!
Hoppas att ni alla mår bra, själv mår jag jättebra och solen lyser här nere i Helsingborg. Jag kom hit igår vid ett och mötte upp Dea och hennes två kompisar Sara och Rebecca på campus (som för övrigt var jättegulliga tjejer!) Sen gick vi vidare till stan där vi sedan tog en fika på ett café där vi köpte gott kaffe ifrån Pandamo och en gigantisk kanelbulle. Bullar är det enda "begäret" jag har fått sen jag blev gravid och det slinker lätt ner en bulle varje dag. Jaja jag får ju passa på att äta nu när jag kan!
Igår kväll kom Deas andra vänner hit och kollade på idol, vi hade en riktig myskväll med massa onyttigheter. Sammanfattningsvis hade vi en jätte mysig dag. Nu har vi precis gjort i ordning oss efter en stabil frukost och ska nu bege oss ner på stan. Ikväll blir det restaurang och eventuellt ett biobesök, vi har det kanonbra! Dea är så gullig och får mig verkligen att känna mig som en hedersgäst :)
Kram på er!
Torsdag.
Torsdag idag, dagarna och veckorna bara rusar fram, man hinner knappt blinka innan nästa dag är ett faktum. Med tanke på det så har jag snart gått halva graviditeten vilket känns ofattbart. Bara halva kvar liksom. Jag har fått rådet att jag verkligen ska njuta utav min graviditet, den är ju så snabbt över. Sen är det väldigt mysigt att ha en liten varelse i sig som sparkar och har sig. Min lilla bebis som är med mig överallt. Bebisen sparkade för första gången förra onsdagen. Det var en känsla som inte går att beskriva riktigt. Eller det kändes ungefär som om det var små fiskar i magen som guppade upp och ner. Först var jag osäker på om det var bebisen som sparkade eller om det bara var min mage som kurrade till. Men efter tre ”guppande” till förstod jag att det nog var bebisen. Jag ringde min mamma (som för övrigt är barnmorska) och frågade hur det skulle kännas och hon beskrev precis så som jag kände. Att min mamma är barnmorska är guld värt. Jag kan ringa och fråga henne vad som helst när som helst. Hon kan verkligen allt och det är en enorm trygghet att ha henne.
Nu över till annat. Igår var det dags för ”halv 8 hos mig-middag” hemma hos Patricia. Detta är en kanonbra tradition som vi har infört. Patricia bjöd oss tjejer på en riktig brakmiddag. Förrätten bestod av färsk pasta med pesto och pinjenötter till detta var det parmaskinka, mozzarella och fetaost. Jag kan säga som såhär att jag var MÄTT efter den rätten, det var ungefär som en huvudrätt och den var helt gudomligt god (Dea, du hade älskat den!). Nästa rätt som då var huvudrätten var risotto med smak av hummer, räkor och vitt vin till detta serverades lax med inbakad creame-cheese. Den var ännu godare än förrätten och jag var verkligen proppmätt efter. Hur jag skulle få i mig efterrätt var för mig en gåta. Vi väntade lite med efterrätten så att alla hade chans att kunna smälta maten. Den bestod i alla fall av en vit choklad pannacotta med mörk chokladmousse över. Den var riktigt mäktig men chokladälskare som jag är så älskade jag även denna rätt. Det slutgiltiga betyget för Putte kunde ju inte bli annat än toppenbra! Hennes goda mat plus hennes fina värdskap gjorde att vi tjejer hade en riktigt trevlig kväll. Min middag återstår och det blir svårt att slå Patricia. Hon är ju en riktig tävlingsmänniska ända ut i fingertopparna men jag ska dock ge henne en match :)
Idag har jag varit ledig ifrån skolan och mina fina vänner Jenny, Lisa och Maria har varit här och fikat och snackat tjejsnack. Det var jättemysigt och tjejerna tog en massa kort på mig som jag tänkte lägga upp här. Jenny och Maria hjälpte mig även med designen på bloggen och detta blev resultatet, jag är riktigt nöjd. Tack för idag tjejer ni är underbara!
I morgon är det först skola på morgonen och sen ska jag ta tåget ner till Helsingborg för att hälsa på min bästa vän Andrea som har flyttat så långt ifrån mig. Vi pratar dock i telefon varje dag så vi har rätt bra koll på varandra ändå, haha. Det ska bli jättekul att träffa henne och en tripp till Köpenhamn är inte omöjligt. Utöver Dea så bor även Lollo och Erica där nere så jag hoppas på att få se dem med. Lollo och Erica är nära vänner till mig med och det är så tråkigt att man ses så sällan. Men så blir det när alla börjar plugga runtom i Sverige, det blir däremot desto roligare att ses när man väl ses då! Ikväll ska jag och Gustav ha myskväll med god mat och film vilket jag ser fram emot, han kommer vara mycket saknad i helgen! <3
Tack också för alla fina kommentarer, det glädjer mig verkligen och det blir ännu roligare och inspirerande att fortsätta skriva då!
Ta hand om er,
/Anna.
Det häftigaste vi har varit med om.
Vi är just hemkommen ifrån vårt ultraljud. Jag kan sammanfatta det med att det var det häftigaste jag har varit med om. Barnmorskan började med att smörja in min mage med en gel och sen körde hon med en grej på min mage. Jag och Gustav såg på en skärm framför oss och barnmorskan pekade på alla olika organ osv. Först såg vi bara ett stort huvud sen såg vi handen och man såg tydligt vart alla fingrar satt, sjukt coolt! Det gulligaste var ändå när det såg ut som bebisen vinkade till oss. Det var då den rörde sig för första gången. Efter det så rörde den sig nästintill hela tiden. Vi fick se fötterna (som för övrigt var helt perfekta enligt barnorskan, haha!), hjärtat som slog, hjärnan, ryggrad, ja allt! Det är helt sjukt ändå hur man kan se så bra genom ett ultraljud. Allt var helt normalt med bebisen iallfall och det var otroligt skönt för oss att få det bekräftat. Jag kunde inte sluta skratta när jag låg där för det var så himla coolt att se den röra sig såpass mycket som den gjorde (det kommer bli en sprallig liten skit). Vi är så lyckliga!
En annan grej som var riktigt häftigt var när barnmorskan sa "nu dricker den". Då såg man hur vattnet kom in i munnen och ner igenom magen, hur coolt är inte det då? haha.
Under ultraljudet så blev jag helt varm inombords och känslan av lycka går inte att beskriva med ord. Gustav tog min hand i sin och jag såg verkligen hur lycklig och glad han var. När vi kom därifrån så var både jag och Gustav helt uppe i varv, alldeles spralliga och gladare än någonsin! <3
När jag fick beskedet.
Jag fick mersmak av att blogga därav två inlägg på kort tid :) egentligen borde jag plugga inför seminariet imorgon men detta är betydligt roligare. Jag tänkte berätta hur det gick till när jag blev med barn (Fast det vet nog alla) så jag tänkte nog mer berätta om hur jag och alla mina nära reagerade när vi fick beskedet:
Min mens kom inte på en vecka men det var inget konstigt för mig eftersom den ofta var försenad. Patricia (min bästa vän) sa till mig flera gånger att jag var tvungen att göra testet NU! Jag tog det inte så allvarligt för jag trodde verkligen inte att jag var med barn. Andra gånger när mensen varit försenad så har jag vart bombsäker på att jag varit gravid men denna gången var jag säker på att jag INTE var det. Första gången jag tänkte på det rikitgt ordentligt, jag kanske faktiskt var gravid var när vi va i Rom i början av juli. Jag, Gustav och Moa åkte ner och hälsade på Gustavs föräldrar som var där och semstrade. När vi en kväll skulle dricka vin till maten så tänkte jag "jag kanske ska ta det lite lugnt med vinet i fall att jag är gravid". Jag hade det liksom i bakhuvudet hela tiden. Jag hade nämnt det för Gustav att det kunde vara så att jag var gravid och att jag borde göra ett test men han trodde att det var lugnt, vilket också lugnade mig en del.
När vi kom hem ifrån Rom så köpte jag ett test på apoteket och gjorde det när jag var på jobbet (jag kunde inte hålla mig tills jag kom hem). Nu i efterhand så var det de dummaste jag kunde göra eftersom testet då var positivt och jag fick en rejäl chock, blev kritvit i ansiktet (och då menar jag KRITVIT) och började storgråta. Hur skulle jag orka jobba vidare en dag som denna? Jag ringde upp Gustav först och berättade, han blev alldeles tyst och sa sen några få ord som "jaha" "okej" "är du säker?" osv. Vi bestämde oss för att köpa ett till test när han kom hem eftersom sådana test inte alltid är 100% tillförlitliga. Mammas första kommentar när jag ringde henne var "Jag visste det!". Jaha tänkte jag.
Jag och Gustav åkte och köpte ett till test när han kom hem och det visade tydligt att jag var gravid. Mina tankar som kom upp i huvudet var "Vad gör vi nu? Nu finns det två alternativ antingen abort eller behålla barnet vilket betyder att jag då ska bli mamma om 9 månader. Mamma, herre gud det är ju hur stort som helst!
Det var en väldigt jobbig tid, jag grät omvartannat och var väldigt arg. Det som var positivt i det hela var att jag fick en bekräftelse på att jag faktiskt kunde bli gravid eftersom jag hela tiden trott att jag inte kunde bli det.
Grejen är den att jag och Gustav har snackat om att vi vill ha barn i princip hela tiden vi varit tillsammans, så att vi skulle skaffa barn var det inga tvivel om. Men tajmingen med att både jag och Gustav pluggade var det som gjorde att vi kanske var tvungen att ta bort barnet. Vi pratade mycket med både mina, Gustavs föräldrar, en kurator och jag pratade också med mina vänner Patricia och Andrea. Vi skrev upp fördelar och nackdelar och pratade om hur vi skulle lösa allt. Det var jobbiga veckor, det var ju bara VI som kunde bestämma oss. Inte min mamma och inte min pappa utan nu var det bara VI som kunde ta ett beslut.
Efter veckor av prat med alla anhöriga så kände jag på mig att vi skulle behålla barnet. Jag hade vid denna tidpunkt smält alltsammans och "mamma Anna" klingade bättre och bättre i mina öron för varje dag. Jag fick en tid hos en gynekolog för att göra ett ultraljud och se hur långt gången jag var. Jag var i vecka 7 (6+3) när jag kom dit. Detta betydde att barnet hade blivit till efter min förbannat stora fysiologitenta. Jag skrattade lite för mig själv. Barnet var nu 7,5 mm (OBS! Millimeter!!) från huvud till rumpa. Efter ett tag sa läkaren "nu ska vi kolla om det finns fler här", mitt hjärta stannade för ett tag men han såg till slut bara en liten varelse där inne. Tur för oss, haha.
Jag fick kolla på skärmen och såg en liten boll som man såg ett hjärta slå i, jag blev helt varm i kroppen och började att gråta. Gynekologen sa att det inte var så vanligt att man såg att hjärtat slog såpass tidigt och DET var dem orden som gjorde att vi bestämde oss för att behålla barnet. Både jag och Gustav sa att "den där inne" ville visa för oss att den ville komma till världen.
Nu idag är jag så lycklig över att vi tog just detta beslutet, jag kan inte fatta att jag ska få en bebis som är hälften Gustav och hälften mig. Att skaffa barn med den man älskar och är otroligt kär i är det bästa man kan vara med om. Vi pratar om och med bebisen varje dag och vi längtar så tills den lille/lilla kommer ut. Nu är jag i vecka 19 och imorgon ska vi göra vårt andra ultraljud och det har jag längtat efter så länge nu så jag är alldeles pirrig i magen. Jag återkommer med bilder imorgon!
/Anna.
Nu så är det dags.
Tredje gången gillt skulle man väl kunna säga (eller fjärde, eller femte?) . Jag har startat bloggar innan men kännt att det inte är något för mig, jag är dessutom dålig på att uppdatera så därför har det inte kännts som någon mening. Men NU är det ändring på det, det finns nämligen en anledning till att jag startar en blogg denna gången. Jag hade tänkt att "nicha" mig lite, detta ska bli en gravidblogg. För jo jag har gått och blivit gravid, 22 år gammal, är mitt inne i min utbildning (pendlar till Halmstad ca. tre dagar i veckan) och är nu sambo med min själsfrände, killen som jag har drömt om som nu ska bli pappa till mitt barn. Måste tillägga att jag inte kan fatta det än.
En annan anledning till att jag börjar blogga är för att jag vill skriva ner tankar och känslor under min graviditet som jag kan titta tillbaka på längre fram. Då kanske ni undrar varför jag inte skriver dagbok istället och svaret på den frågan är att jag helt enkelt tror att jag kommer blogga oftare än att sätta mig ner och skriva för hand i en dagbok. Sen är det ett stort plus att man kan lägga in bilder här med (vilket kommer ske ganska ofta!). Ni kommer alltså få följa mig i min vardag med allt vad det innebär i ungefär 5 och en halv månads tid innan det är dags för mig att trycka ut den lille/lilla. Jag hoppas ni kommer gilla det jag skriver för jag ska verkligen göra mitt yttersta så att ni kan hänga med mig på min livs resa!
/Anna.
